facto

Termodynamikens andra huvudsats säger ungefär att "naturen strävar mot oordning" och vad det betyder i praktiken kan man tydligt se om man låter barn vistas inomhus.
Det börjar på morgonen med en låg grad av entropi: Saker är på sin plats, dockorna i docksängen, legobitarna i legolådan, kläderna i garderoben och så vidare... Framåt lunch har entropiska värdet ökat markant. Det har genomförts ett par klädbyten, böcker har hoppat ur bokhyllan och blandats med ritpapper och pennor på golvet... Och sen, framåt eftermiddagen, har vi uppnåt entropisk jämvikt, d v s maximal oordning. Stökigare kan det alltså inte bli och då återstår bara städningen.
Bolzmann var vänlig nog att ta fram en formel för ett entropiskt system i jämvikt och med lite små modifieringar kan man se hur den stämmer på vår situation:

Här är då E barnens energinivå av att inte få vara ute och rusa av sig, V är volymen på min röst då jag "ber" dem plocka ihop och N är antalet pinaler som ingår i röran. "k" är det inverterade avståndet till middagen och S är, naturligtvis, vår sammanlagda stressnivå som går mot oändligheten.

Japp, så var det med det. Lite vardagsfysik. Här är en bild då jag utför lite vardagskemi som omväxling: Jag blandar till lunchen...